Förlovning

Vår chaufför, Manju, skall gifta sig och förra veckan var jag på hans förlovning. En av de saker som, för oss åtminstone, känns mest annorlunda här i Indien är giftermålen. Jag tror att ca 10 % är vad vi skulle kalla ”normala” äktenskap i Sverige dvs flicka möter pojke, kärlek uppstår och ibland även bröllop (ett sk love marriage). Här i Indien är det inte så. Nästan 90 % av alla äktenskap är arrangerade och så även Manjus och jag skall försöka redogöra för alla turerna.

Förra året kom han till oss och sa att i år, 2013, skulle han gifta sig. "Jaha", svarade vi, "har du träffat en flicka (nutch, nutch, you know what I mean)?"

"No sir, mina föräldrar har bestämt det."

Tiden gick och efter några månader så sa han att det nu fanns en lista med tre flickor och att hans pappa och storebror skulle gå igenom den.

Nästa steg var att han, och hans far, skulle träffa en av dem en söndag. Måndagen efter ville vi naturligtvis veta hur det gått. Flickan hade varit ok men eftersom de inte var nöjda med pappan (han drack) ville de inte gå vidare.

Nytt försök och ny flicka. Denna gång gick det mycket bättre. Manju kunde tänka sig att gifta sig med henne och hon med honom. Nu behövde bara familjerna komma överens. Detta gjorde de hemma hos Manjus familj (totals 50 personer var närvarade) och det bestämdes att de skulle gifta sig. Efter att ha rådfrågat stjärnorna blev det förlovning (i måndags).

Efter att jag åkt bil i 2,5 timmar ut på landet kom jag fram till en liten indisk by som lever på silkesmaskodling. Detta var den blivande brudens hemby och traditionen föreskriver att hennes familj skall arrangera både förlovningen och bröllopet. Här blev jag bjuden på apelsinläsk och mariekex och fick möjlighet att hälsa på alla släktingar och vänner. Efter detta var det middag i den stora gemensamhetslokalen. Maten serverades på bananblad och åts med högerhanden. Eftersom jag fortfarande inte klarar av att göra detta på ett snyggt sätt åt jag med medhavd sked (lite har jag lärt mig i alla fall).

Några regler för indisk mat på bananblad:

• Bara vegetarisk mat.
• Börja äta lite av det söta innan resten kan ätas.
• Något om riset som jag aldrig fattade.
• När du ätit färdigt så viker du ihop bladet så att den smutsiga delen döljs. Om du är nöjd så viker du mot dig och om du inte är nöjd så viker du ifrån dig. 

Själva förlovningen var en ceremoni som utfördes av några av kvinnorna från bägges familjer och efter att de unga (han 25, hon 18) tu utbytt både blomstergirlanger och ringar var det klart. Nästa steg var att bestämma tid (dag och klockslag), återigen med hjälp av diverse himlakroppar. Men eftersom ett rejält åskoväder bröt ut och strömmen försvann så fick man skjuta på detta till senare tillfälle.

Om vi fattat rätt så tror vi inte att Manju och hand fästmö har träffat varandra ensamma någon gång än så länge.

Manju är hindu men vi har inte uppfattat att detta sätt att arrangera äktenskap är knutna till någon speciell religion. Vår maid, som är kristen, verkar ha en liknade historia.

Några kommentarer:

• Familjen (i en utökad betydelse) är, på gott och ont, väldigt viktig i Indien eftersom man inte kan lita på myndigheterna, institutioner etc som i t ex Sverige. Äktenskapet gäller därför mycket mer än hemma hos oss.
• Det är inte tvångsäktenskap vi pratar om (även om jag tror att sådant förekommer här), både mannen och kvinnan verkar ha lika rätt att säga ja eller nej. Jag skulle dock tro att det finns ett visst grupptryck, jag vet inte hur lätt det hade varit för Manju att säga nej efter det att hans far och bror godkänt bruden.
• Kvinnan är, som i så många andra fall här, mest utsatt. Efter giftermålet flyttar hon hem till mannens familj och hans föräldrar blir hennes nya och hon skall lyda sin svärmor. Hennes föräldrar förväntas betala hemgift och varje år mördas väldigt många kvinnor (och ännu fler misshandlas (inklusive syra-attacker)) pga att den överenskomna summan inte betalats.
• Det är möjligt att skilja sig men det inte lätt (jag vet inte vilka skäl som anses ok respektive inte ok).

Vi hörs!