För några helger sedan gjorde vi vår sista lite länge resa här i Indien för den här gången. Vi åkte några timmar söder ut för att försöka se tiger.
Målet var ett lite finare hotell i en ort som heter Kabini. Här stannade vi några nätter och njöt av våra två hus och den tillhörande poolen. Barnen flyttade i princip ner i vattnet och kom bara upp då och då när de behövde mat.
Anna och Gustav ordnade ett härligt "SPA" för oss inkl massage.
Kvällarna använde vi till att bl a se på film om tigern och vad som krävs för att de 1300 som finns kvar i Indien skall ha en chans att klara sig. Det kändes inte så upplyftande.
Eller så tittade vi på typiska danser från de närliggande byarna.
Eller så uppdaterades Facebook etc.
Men det största syftet med resan var att vi i alla fall skulle försöka få se vilda tigrar. Vi åkte därför ut på två safaris, en tidigt på morgonen (samling 5:45) och en sent på eftermiddagen. Enligt parkvakterna så skulle det finnas mellan 50-60 tigrar i reservatet för närvarande men eftersom de är utspridda över ett stort område var sannolikheten relativt liten att vi skulle stöta på någon. Och där fick de tyvärr rätt. Vi såg många hjortar, vildsvin, jätteekorrar, fåglar, elefanter etc men inga tigrar eller leoparder.
Under andra dagen så backade chauffören ner i diket och trots att han gav full gas framåt och bakåt med rejält hjulspinn så kom han inte loss utan lyckades bara gräva ner bussen till bakaxeln. Jag försökte säga lite fint att när vi fastnar i snön i Sverige så prövar vi med att gasa lite försiktigt på en hög växel och/eller gunga loss bilen. Men vår chaufför visste bättre....not.
Väl hemma i Bangalore igen var det dags att fira vår nyblivna 15-åring, Simon. Högst upp på hans önskelista stod moppe och dataspel; moppen får vänta tills vi kommer hem till Sverige och dataspelet till efter examen.
Vi hörs!
Målet var ett lite finare hotell i en ort som heter Kabini. Här stannade vi några nätter och njöt av våra två hus och den tillhörande poolen. Barnen flyttade i princip ner i vattnet och kom bara upp då och då när de behövde mat.
Anna och Gustav ordnade ett härligt "SPA" för oss inkl massage.
Kvällarna använde vi till att bl a se på film om tigern och vad som krävs för att de 1300 som finns kvar i Indien skall ha en chans att klara sig. Det kändes inte så upplyftande.
Eller så tittade vi på typiska danser från de närliggande byarna.
Eller så uppdaterades Facebook etc.
Under andra dagen så backade chauffören ner i diket och trots att han gav full gas framåt och bakåt med rejält hjulspinn så kom han inte loss utan lyckades bara gräva ner bussen till bakaxeln. Jag försökte säga lite fint att när vi fastnar i snön i Sverige så prövar vi med att gasa lite försiktigt på en hög växel och/eller gunga loss bilen. Men vår chaufför visste bättre....not.
Väl hemma i Bangalore igen var det dags att fira vår nyblivna 15-åring, Simon. Högst upp på hans önskelista stod moppe och dataspel; moppen får vänta tills vi kommer hem till Sverige och dataspelet till efter examen.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar