Nu i veckan var det Diwali i Indien, ljusets och rikedomens högtid och för många hinduer vad julen är för oss. Själva firade vi genom att åka tillbaka till Rajasthan (där vi var förra Diwali). I söndags tog vi planet till Jodhpur där vi tillbringade en natt. Vi hann med att besöka clock tower market (vi gick inte tomhänta därifrån) och det stora fortet som under drygt 500 år försvarade staden och dess kungafamilj.
Efter marknad och fort gav vi oss av ut mot den stora Thar-öknen som ligger mot gränsen till Pakistan. Här hade vi bokat två nätter i tält med tillhörande kamelridning och jeeptur.
Här är våra fina tält, de har både toa och dusch i förtältet och givetvis finns det el indraget.
Barnen tyckte att det var såpass roligt att rida kamel att vi bokade upp en extra tur (varje tur var 1,5-2 timmar). Själv är jag inte lika vig som övriga familjemedlemmar så jag hade tyckt att fem minuter hade varit mer lagom; ont i ljumskarna var bara förnamnet...
Vi var som sagt även runt med jeepen och visst hade det sin tjusning men för barnens del var det kamelerna som smällde högst (Anna ville att vi skulle köpa med hennes hem).
På tal om smälla så firas Diwali på olika sätt men framför allt med smällare och här nere är man inte rädd för smällare som smäller högt, jag skulle tro att våra gamla kinapuffar (om det är någon som kommer ihåg dem (1g svartkrut tror jag att det var)) skulle inte ha en chans. Säkerhetsavstånd, avskjutningsramper etc är inget som slagit igenom i Indien men så stod det också i dagens tidning att det strömmar in fyrverkerirelaterade skador till sjukhusen just nu. Natten mellan tisdag och onsdag hörde vi smällar ungefär var tredje sekund, det var ungefär som på nyårsafton i Sverige mellan 23 och 23:45 fast hela natten och dagen därpå.
Lite bilder på gamla(?) byar etc.
Vi hörs!
