Himalaya

Under barnens höstlov i år åkte vi upp till Himalaya, närmare bestämt till östra sidan av Nepal: Darjeeling och den indiska delstaten Sikkim.

Vi började med teernas huvudstad (enligt lokalbefolkningen i alla fall) Darjeeling. Här roade vi oss med att äta "momos" (ungefär som dumplings) och dricka te. Vi passade även på att åka den ytterst smalspåriga (2 fot) järnvägen som går under smeknamnet "Toy Train"

Teplockning i Darjeeling

På alla hotellen den här gången fick vi uppleva några nya saker. Vid framkomsten fick vi alla en vit sidensjal runt halsen och på nätterna fick vi användning för både varmvattenflaska och värmeelement, något som jag inte tror finns här nere i Bangalore.

 En annan sak som var gemensamt för alla hotell (och som troligen gäller för de flesta hotell i Indien (i alla fall de med dusch)) är att, oavsett hur fint hotellet är så finns det en hink i badkaret. Detta för att indierna skall kunna ta sin traditionella "bucket shower".

I Darjeeling åkte vi även ut till Tiger Hill för att se solen gå upp över bergen. Eftersom det var en bit att köra stack vi redan kl 4 på morgonen. Tyvärr kan jag inte visa några foton eftersom min kamera valde att flippa ur (elektroniken) uppe på toppen.

På alla orter vi besökte den här gången såg vi både kvinnor och män som transporterade stora (och, gissar jag, tunga) laster på ryggen uppför de branta gatorna. Det såg både tungt och slitsamt ut.

Efter Darjeeling bar det av till Gangtok, huvudstaden i Sikkim. Sikkim blev en del av Indien först 1975, fram tills dess var det ett självständigt kungadöme. Fortfarande är det lite speciellt för utlänningar att resa in här, det krävs specialvisum. Detta var i och för sig inga problem att få, vi löste det vid gränsen och under tiden vår chaufför fixade allt kunde vi äta lunch. Att resa ut blev lite mer krångligt eftersom det tog sååå lång tid för gränsvakten att skriva i sin stora bok att vi var på väg att åka därifrån. Det här landet tränar verkligen oss i att stå ut med oftast helt oförklarlig och omständlig administration.


Vägarna i Sikkim är verkliga serpentinvägar och de slingrar sig berg upp och dal ner. De är dessutom helt otroligt dåliga eftersom de hela tiden (delvis) spolas bort eller fylls med nedrasad sten under monsunperioden.  Detta gör att det tar lång tid att ta sig fram (snitthastighet max 30 km/h).

Huvudreligionen i Sikkim är buddism och vi besökte några kloster och tempel.

Sista etappen i Sikkim var Pelling och där bodde vi på ett mysigt hotell med fantastisk utsikt över bergen. Ann-Sofie och jag gick ut tidigt på morgonen och såg solen gå upp över världens tredje högsta berg, Mt. Khangchendzonga (8586 möh).

På kvällarna passade vi på att spela lite spel och läsa och så här glad blir man om man har fått ut alla sina pjäser i "Fia med knuff" medan pappans fortfarande står kvar i boet.

Vi hörs!

Hampi

I fredags kväll tog jag och en kompis, Fredrik, nattåget till en närliggande (300 km) ruinstad. Vi hade bokat första klass sovvagn så mina förväntningar var ganska högt ställda. Servering under hela resan, stora sängar och lyxig utrustning i kupén... Man kan gott säga att de inte blev uppfyllda.

Men billigt var det.

Lördag morgon kom vi fram till staden Hospet från vilken vi skulle ta oss till Hampi. Redan innan vi klivit av tåget blev vi tillfrågade av en Autoricksha-förare (tuc-tuc för er som varit i Thailand) om vi behövde transport. Eftersom vi tycker att initiativ skall belönas så fick han jobbet att köra runt oss och vår guide hela dagen. Efter lite frukost tog vi oss de ca 10 km till Hampi.

Hampi (Vijayanagara) var huvudstaden i ett stort hinduiskt kungarike från runt 1300 till 1565 då staden och riket blev invaderat och besegrat. Fram tills dess, speciellt det sista halvseklet, var detta ett mycket rikt kungarike och man byggde många tempel och palats i Hampi. Under glansdagarna fanns här runt 500 000 människor. Jag höll på att skriva staden men vi begrep aldrig var alla dessa människor bodde; templen och palatsen ligger utspridda i den mycket steniga terrängen och vi såg inte något som skulle kunna vara resterna av en stad. Inte heller guiden lyckades förklara för oss.

 Vi såg många olika byggnader under dagen, mest tempel. De flesta är numera inte längre i funktion eftersom de förstördes under invasionen. (Ett hinduiskt tempel förstörs genom att man har sönder gudabilden och tar guldet/juvelerna som ligger under denna.)

Här kommer några bilder av allt vi såg.

Virupaksha-templet med dess 50m höga torn. Utanför detta tempel fanns en nästan 800m lång affärsgata (Hampi Bazar). Denna gata var specialiserad på juveler och det påstås att dessa såldes litervis (eg. skall det vara det volymmått som användes under denna tid men ni förstår vad jag menar).

Kodandarama-templet. Här kanske det går att få en bild av hur de olika byggnaderna låg utspridda mellan stenbumlingar och bananträd.

Kungens våg som påstås ha används för att ge bort kungens vikt i ädla stenar och guld.

Stenvagnen i Vittala-templet

Behövlig vila från sol och informationsöverflöd (av fakta om alla ruinerna)

Efter en ganska intensiv dag så var det skönt att kliva på nattåget igen och åka tillbaka till Bangalore dit vi kom i söndags morse kl 6.

Hemma var allt som vanligt förutom att Anna och Gustav, inspirerade av senaste Goa-resan, börjat spela "Skitgubbe".

Vi hörs!

Goa igen

Förra helgen var vi nere i Goa igen på en kortvisit eftersom det var ledigt på tisdag (Gandhis födelsedag). Vi åkte ner på lördag kväll och stack från Goa vid lunchtid tisdag. Den här gången hade vi inte varit så noggranna med att kolla vad vi hade köpt för flygbiljett så hemresan blev lite längre än vanligt. Det var ungefär som om vi skulle flyga mellan Göteborg och Malmö via Karlstad och Stockholm. Men nu har vi alla fall sett flygplatserna i Pune och Hyderabad.

Säsongen startar inte förrän i mitten av oktober så det fanns inga strandskjul eller solstolar framme så när det var ebb så var det väldigt mycket sand.

Vädret var ok, det kom lite regn på kvällarna med då satt vi ändå inne på restaurangen.

Vi träffade ett finländskt par förra julen och fix tips om att vi kunde hyra rum hos mamman till mannen som hade strandskjulet vi hela tiden besökte. Vi gjorde så och även om standarden var ganska enkel (ungefär som huset vi hyrde på Vrångö i somras) så funkade det och det kostade nästan ingenting. Så nu har vi planerat att åka tillbaka till jul igen.

Barnen har även hunnit med en simtävling ute på skolan. Jag hade bara möjlighet att vara med när Anna och Gustav med stor entusiasm tävlade.

Igår var det igen strejk här i Bangalore, den här gången för att Högsta Domstolen i Indien har dömt staten Karnataka (som Bangalore ligger i) att de måste dela med sig av vattnet från den damm som de har byggt (för att fixa vattenförsörjningen för jordbruket) till grannstaten Tamil Nadu. Den här tvisten har pågått i många år och när politikerna här nere inte klarar att lösa problemen den parlamentariska vägen skickar de ut massorna på gatorna, precis som de gjorde nyligen när dieselpriset höjdes. Och när det är dessa stora demonstrationer så finns det alltid risk för att det urartar. Som tur var skedde det inte igår.

Idag har vi varit och tittat på avslutningen av Volvos stora, interna cricketturnering. Det var skoj, engagerande och spännande. Jag skulle vilja påstå att en hel del svenskar ännu inte upptäckt charmen med cricket.

Nu är monsunen slut för den här gången, i år kom det bara 920 mm regn mot normala 980.

Vi hörs!