Himalaya

Under barnens höstlov i år åkte vi upp till Himalaya, närmare bestämt till östra sidan av Nepal: Darjeeling och den indiska delstaten Sikkim.

Vi började med teernas huvudstad (enligt lokalbefolkningen i alla fall) Darjeeling. Här roade vi oss med att äta "momos" (ungefär som dumplings) och dricka te. Vi passade även på att åka den ytterst smalspåriga (2 fot) järnvägen som går under smeknamnet "Toy Train"

Teplockning i Darjeeling

På alla hotellen den här gången fick vi uppleva några nya saker. Vid framkomsten fick vi alla en vit sidensjal runt halsen och på nätterna fick vi användning för både varmvattenflaska och värmeelement, något som jag inte tror finns här nere i Bangalore.

 En annan sak som var gemensamt för alla hotell (och som troligen gäller för de flesta hotell i Indien (i alla fall de med dusch)) är att, oavsett hur fint hotellet är så finns det en hink i badkaret. Detta för att indierna skall kunna ta sin traditionella "bucket shower".

I Darjeeling åkte vi även ut till Tiger Hill för att se solen gå upp över bergen. Eftersom det var en bit att köra stack vi redan kl 4 på morgonen. Tyvärr kan jag inte visa några foton eftersom min kamera valde att flippa ur (elektroniken) uppe på toppen.

På alla orter vi besökte den här gången såg vi både kvinnor och män som transporterade stora (och, gissar jag, tunga) laster på ryggen uppför de branta gatorna. Det såg både tungt och slitsamt ut.

Efter Darjeeling bar det av till Gangtok, huvudstaden i Sikkim. Sikkim blev en del av Indien först 1975, fram tills dess var det ett självständigt kungadöme. Fortfarande är det lite speciellt för utlänningar att resa in här, det krävs specialvisum. Detta var i och för sig inga problem att få, vi löste det vid gränsen och under tiden vår chaufför fixade allt kunde vi äta lunch. Att resa ut blev lite mer krångligt eftersom det tog sååå lång tid för gränsvakten att skriva i sin stora bok att vi var på väg att åka därifrån. Det här landet tränar verkligen oss i att stå ut med oftast helt oförklarlig och omständlig administration.


Vägarna i Sikkim är verkliga serpentinvägar och de slingrar sig berg upp och dal ner. De är dessutom helt otroligt dåliga eftersom de hela tiden (delvis) spolas bort eller fylls med nedrasad sten under monsunperioden.  Detta gör att det tar lång tid att ta sig fram (snitthastighet max 30 km/h).

Huvudreligionen i Sikkim är buddism och vi besökte några kloster och tempel.

Sista etappen i Sikkim var Pelling och där bodde vi på ett mysigt hotell med fantastisk utsikt över bergen. Ann-Sofie och jag gick ut tidigt på morgonen och såg solen gå upp över världens tredje högsta berg, Mt. Khangchendzonga (8586 möh).

På kvällarna passade vi på att spela lite spel och läsa och så här glad blir man om man har fått ut alla sina pjäser i "Fia med knuff" medan pappans fortfarande står kvar i boet.

Vi hörs!