God Jul

God jul på er alla!

Här i Bangalore går julfirandet stadigt framåt och det mesta är fixat inför dopparedagen. Idag har vi och våra vänner från Kippholmen t ex varit på brunch för att tänja ut magsäcken ordentligt inför morgondagen.

Vi har även klätt granen (plast) och kokat knäck.

Vi var lite osäkra på om alla våra förberedelser hade varit i onödan inför 21 december 2012 med det verkar som att det faktum att Maya-indianernas kalender tog slut inte hade någon påverkan på jorden och dess framtid. Fast detta var inte riktigt sant för på kvällen (indisk tid) den 21 december rasade vårt pepparkakshus (för bildbevis se nedan). Nästan lite kusligt!

En glad kille i ny kostym (kavajen hänger på en stol eftersom det blev för varmt).

Vi hörs!

PS Leoparden fångades in förra veckan. DS

Bland leoparder och lucior

Häromdagen fick vi reda på att man sett en leopard inne i Palm Meadows (området där vi bor) och dagen efter såg Simon den när han kom med skolbussen. Ett antal skogsvaktare gick sedan runt och kollade träden och trädgårdarna och de gick även in i vårt hus för att försäkra sig om att den inte hade gömt sig på taket eller på någon av balkongerna. Än så länge har vi inte hört att den hittats så vår maid vill inte att barnen leker ensamma ute i trädgården så jag brukar sitta bredvid och läsa medan de härjar runt.

Vi har hunnit med att fira både Annas åttaårsdag och vår nyblivna tonåring Karin sedan jag skrev senast.

På den årliga julbasaren i stan så uppträdde både Gustavs och Annas klass och Gustav kunde naturligtvis inte låta bli att testa mikrofonen.

Vi hörs!

Kameler och sand

Nu i veckan var det Diwali i Indien, ljusets och rikedomens högtid och för många hinduer vad julen är för oss. Själva firade vi genom att åka tillbaka till Rajasthan (där vi var förra Diwali). I söndags tog vi planet till Jodhpur där vi tillbringade en natt. Vi hann med att besöka clock tower market (vi gick inte tomhänta därifrån) och det stora fortet som under drygt 500 år försvarade staden och dess kungafamilj.

Efter marknad och fort gav vi oss av ut mot den stora Thar-öknen som ligger mot gränsen till Pakistan. Här hade vi bokat två nätter i tält med tillhörande kamelridning och jeeptur.

Här är våra fina tält, de har både toa och dusch i förtältet och givetvis finns det el indraget.

Barnen tyckte att det var såpass roligt att rida kamel att vi bokade upp en extra tur (varje tur var 1,5-2 timmar). Själv är jag inte lika vig som övriga familjemedlemmar så jag hade tyckt att fem minuter hade varit mer lagom; ont i ljumskarna var bara förnamnet...

Vi var som sagt även runt med jeepen och visst hade det sin tjusning men för barnens del var det kamelerna som smällde högst (Anna ville att vi skulle köpa med hennes hem).

På tal om smälla så firas Diwali på olika sätt men framför allt med smällare och här nere är man inte rädd för smällare som smäller högt, jag skulle tro att våra gamla kinapuffar (om det är någon som kommer ihåg dem (1g svartkrut tror jag att det var)) skulle inte ha en chans. Säkerhetsavstånd, avskjutningsramper etc är inget som slagit igenom i Indien men så stod det också i dagens tidning att det strömmar in fyrverkerirelaterade skador till sjukhusen just nu. Natten mellan tisdag och onsdag hörde vi smällar ungefär var tredje sekund, det var ungefär som på nyårsafton i Sverige mellan 23 och 23:45 fast hela natten och dagen därpå.

Lite bilder på gamla(?) byar etc.

Vi hörs!

Himalaya

Under barnens höstlov i år åkte vi upp till Himalaya, närmare bestämt till östra sidan av Nepal: Darjeeling och den indiska delstaten Sikkim.

Vi började med teernas huvudstad (enligt lokalbefolkningen i alla fall) Darjeeling. Här roade vi oss med att äta "momos" (ungefär som dumplings) och dricka te. Vi passade även på att åka den ytterst smalspåriga (2 fot) järnvägen som går under smeknamnet "Toy Train"

Teplockning i Darjeeling

På alla hotellen den här gången fick vi uppleva några nya saker. Vid framkomsten fick vi alla en vit sidensjal runt halsen och på nätterna fick vi användning för både varmvattenflaska och värmeelement, något som jag inte tror finns här nere i Bangalore.

 En annan sak som var gemensamt för alla hotell (och som troligen gäller för de flesta hotell i Indien (i alla fall de med dusch)) är att, oavsett hur fint hotellet är så finns det en hink i badkaret. Detta för att indierna skall kunna ta sin traditionella "bucket shower".

I Darjeeling åkte vi även ut till Tiger Hill för att se solen gå upp över bergen. Eftersom det var en bit att köra stack vi redan kl 4 på morgonen. Tyvärr kan jag inte visa några foton eftersom min kamera valde att flippa ur (elektroniken) uppe på toppen.

På alla orter vi besökte den här gången såg vi både kvinnor och män som transporterade stora (och, gissar jag, tunga) laster på ryggen uppför de branta gatorna. Det såg både tungt och slitsamt ut.

Efter Darjeeling bar det av till Gangtok, huvudstaden i Sikkim. Sikkim blev en del av Indien först 1975, fram tills dess var det ett självständigt kungadöme. Fortfarande är det lite speciellt för utlänningar att resa in här, det krävs specialvisum. Detta var i och för sig inga problem att få, vi löste det vid gränsen och under tiden vår chaufför fixade allt kunde vi äta lunch. Att resa ut blev lite mer krångligt eftersom det tog sååå lång tid för gränsvakten att skriva i sin stora bok att vi var på väg att åka därifrån. Det här landet tränar verkligen oss i att stå ut med oftast helt oförklarlig och omständlig administration.


Vägarna i Sikkim är verkliga serpentinvägar och de slingrar sig berg upp och dal ner. De är dessutom helt otroligt dåliga eftersom de hela tiden (delvis) spolas bort eller fylls med nedrasad sten under monsunperioden.  Detta gör att det tar lång tid att ta sig fram (snitthastighet max 30 km/h).

Huvudreligionen i Sikkim är buddism och vi besökte några kloster och tempel.

Sista etappen i Sikkim var Pelling och där bodde vi på ett mysigt hotell med fantastisk utsikt över bergen. Ann-Sofie och jag gick ut tidigt på morgonen och såg solen gå upp över världens tredje högsta berg, Mt. Khangchendzonga (8586 möh).

På kvällarna passade vi på att spela lite spel och läsa och så här glad blir man om man har fått ut alla sina pjäser i "Fia med knuff" medan pappans fortfarande står kvar i boet.

Vi hörs!

Hampi

I fredags kväll tog jag och en kompis, Fredrik, nattåget till en närliggande (300 km) ruinstad. Vi hade bokat första klass sovvagn så mina förväntningar var ganska högt ställda. Servering under hela resan, stora sängar och lyxig utrustning i kupén... Man kan gott säga att de inte blev uppfyllda.

Men billigt var det.

Lördag morgon kom vi fram till staden Hospet från vilken vi skulle ta oss till Hampi. Redan innan vi klivit av tåget blev vi tillfrågade av en Autoricksha-förare (tuc-tuc för er som varit i Thailand) om vi behövde transport. Eftersom vi tycker att initiativ skall belönas så fick han jobbet att köra runt oss och vår guide hela dagen. Efter lite frukost tog vi oss de ca 10 km till Hampi.

Hampi (Vijayanagara) var huvudstaden i ett stort hinduiskt kungarike från runt 1300 till 1565 då staden och riket blev invaderat och besegrat. Fram tills dess, speciellt det sista halvseklet, var detta ett mycket rikt kungarike och man byggde många tempel och palats i Hampi. Under glansdagarna fanns här runt 500 000 människor. Jag höll på att skriva staden men vi begrep aldrig var alla dessa människor bodde; templen och palatsen ligger utspridda i den mycket steniga terrängen och vi såg inte något som skulle kunna vara resterna av en stad. Inte heller guiden lyckades förklara för oss.

 Vi såg många olika byggnader under dagen, mest tempel. De flesta är numera inte längre i funktion eftersom de förstördes under invasionen. (Ett hinduiskt tempel förstörs genom att man har sönder gudabilden och tar guldet/juvelerna som ligger under denna.)

Här kommer några bilder av allt vi såg.

Virupaksha-templet med dess 50m höga torn. Utanför detta tempel fanns en nästan 800m lång affärsgata (Hampi Bazar). Denna gata var specialiserad på juveler och det påstås att dessa såldes litervis (eg. skall det vara det volymmått som användes under denna tid men ni förstår vad jag menar).

Kodandarama-templet. Här kanske det går att få en bild av hur de olika byggnaderna låg utspridda mellan stenbumlingar och bananträd.

Kungens våg som påstås ha används för att ge bort kungens vikt i ädla stenar och guld.

Stenvagnen i Vittala-templet

Behövlig vila från sol och informationsöverflöd (av fakta om alla ruinerna)

Efter en ganska intensiv dag så var det skönt att kliva på nattåget igen och åka tillbaka till Bangalore dit vi kom i söndags morse kl 6.

Hemma var allt som vanligt förutom att Anna och Gustav, inspirerade av senaste Goa-resan, börjat spela "Skitgubbe".

Vi hörs!

Goa igen

Förra helgen var vi nere i Goa igen på en kortvisit eftersom det var ledigt på tisdag (Gandhis födelsedag). Vi åkte ner på lördag kväll och stack från Goa vid lunchtid tisdag. Den här gången hade vi inte varit så noggranna med att kolla vad vi hade köpt för flygbiljett så hemresan blev lite längre än vanligt. Det var ungefär som om vi skulle flyga mellan Göteborg och Malmö via Karlstad och Stockholm. Men nu har vi alla fall sett flygplatserna i Pune och Hyderabad.

Säsongen startar inte förrän i mitten av oktober så det fanns inga strandskjul eller solstolar framme så när det var ebb så var det väldigt mycket sand.

Vädret var ok, det kom lite regn på kvällarna med då satt vi ändå inne på restaurangen.

Vi träffade ett finländskt par förra julen och fix tips om att vi kunde hyra rum hos mamman till mannen som hade strandskjulet vi hela tiden besökte. Vi gjorde så och även om standarden var ganska enkel (ungefär som huset vi hyrde på Vrångö i somras) så funkade det och det kostade nästan ingenting. Så nu har vi planerat att åka tillbaka till jul igen.

Barnen har även hunnit med en simtävling ute på skolan. Jag hade bara möjlighet att vara med när Anna och Gustav med stor entusiasm tävlade.

Igår var det igen strejk här i Bangalore, den här gången för att Högsta Domstolen i Indien har dömt staten Karnataka (som Bangalore ligger i) att de måste dela med sig av vattnet från den damm som de har byggt (för att fixa vattenförsörjningen för jordbruket) till grannstaten Tamil Nadu. Den här tvisten har pågått i många år och när politikerna här nere inte klarar att lösa problemen den parlamentariska vägen skickar de ut massorna på gatorna, precis som de gjorde nyligen när dieselpriset höjdes. Och när det är dessa stora demonstrationer så finns det alltid risk för att det urartar. Som tur var skedde det inte igår.

Idag har vi varit och tittat på avslutningen av Volvos stora, interna cricketturnering. Det var skoj, engagerande och spännande. Jag skulle vilja påstå att en hel del svenskar ännu inte upptäckt charmen med cricket.

Nu är monsunen slut för den här gången, i år kom det bara 920 mm regn mot normala 980.

Vi hörs!

Gustav 6 år

I måndags morse (5:30!) firade vi en glad, nybliven 6-åring innan det blev dags för barnen att gå till skolan. Gustav var då utrustad med kanelbullar och festis för hela klassen (de är bara 13 elever, en lärare & en assistent).

Dagen innan hade vi en kalas för honom och även denna gång ryckte Simon och Karin ut och ordnade det hela. Nytt för i år var att de samlat ihop ett lite större gäng för alla aktiviteterna. Temat var skattjakt och sjörövare. Det blev mycket lyckat och barnen (och jag och Ann-Sofie) uppskattade verkligen deras insatser. Så snart de har hittat en lämplig, engelskspråkig film skall de få sin belöning.

Jag köper ganska mycket via internet här i Indien och det är speciellt från ett ställe som jag handlar - Flipkart. De säljer böcker, filmer, elektronik etc, ungefär som Amazon. I fredags beställde jag en bok och under måndagen levererades den hem till mig via kurir. Mycket snabb leverans och inte särskilt dyrt (boken kostade 70 SEK och leveransen inget extra).

Förra gången jag handlade från dem beställde jag 5 böcker och en trådlös mus (totalt ordervärde 500 SEK) och denna order delade de upp i fyra olika beställningar som under loppet av tre dagar skickades hem till mig (alltid via kurir). Som kund är detta jättebra, denna typ av service har jag inte stött på i Sverige men jag kan inte förstå hur de får ihop sin affär. Visserligen kostar arbetskraft ingenting i Indien men ändå...

Vi hörs!