Tänder och ben

Den här veckan var lite speciell för Karin.

I tisdags blev hon äntligen av med sin permanenta tandställning efter ett drygt år. Nu skall hon ha en bettskena(?) i ytterligare ett år för att inte tänderna skall vandra tillbaka till sina tidigare platser.

Före                                                     Efter

Kanske inte så lätt att se på dessa foton men i verkligheten blev resultatet jättebra.

I går eftermiddag red hon som vanligt i skolan men tyvärr så började hästen bakom hennes att konstra och sparkas så det slutade med att Karin åkte i marken och bröt bägge benen i vänster underben. Det gjorde naturligtvis jätteont och eftersom det inte fanns någon bra transport/bår var resan till sjukhuset "obekväm" (Karins ord). Väl på sjukhuset blev hon röntgad, fick lite smärtstillande och sedan så fick hon en gipssken/vagga på baksidan av hela benet och under foten. När svullnaden har gått ner så kommer hon få helgips.

Nu ligger hon hemma i sängen och dricker juice och kollar på film. Det gör fortfarande lite ont men mest när hon behöver lämna sängen.

Karin i väntan på gips.

Allt ovanstående gick väldigt fort. Hon trillade av hästen runt halv fyra, en timme senare var hon, skolsyster och en snäll mamma, som var på plats när det hände, på sjukhuset och strax efter kom även jag. Tre timmar senare kunde jag och en nygipsad Karin lämna och börja åka hem (vilket tog en timme i Bangalores trafik).

Nu blir det några lugna dagar för Karin, sängvila med benet högt. Vi får se hur hon mår efter helgen, om det är läge att gå till skolan eller inte.

Vi hörs!

Tigersafari och moppe

För några helger sedan gjorde vi vår sista lite länge resa här i Indien för den här gången. Vi åkte några timmar söder ut för att försöka se tiger.

Målet var ett lite finare hotell i en ort som heter Kabini. Här stannade vi några nätter och njöt av våra två hus och den tillhörande poolen. Barnen flyttade i princip ner i vattnet och kom bara upp då och då när de behövde mat.

Anna och Gustav ordnade ett härligt "SPA" för oss inkl massage.

Kvällarna använde vi till att bl a se på film om tigern och vad som krävs för att de 1300 som finns kvar i Indien skall ha en chans att klara sig. Det kändes inte så upplyftande.

Eller så tittade vi på typiska danser från de närliggande byarna.

Eller så uppdaterades Facebook etc.

 Men det största syftet med resan var att vi i alla fall skulle försöka få se vilda tigrar. Vi åkte därför ut på två safaris, en tidigt på morgonen (samling 5:45) och en sent på eftermiddagen. Enligt parkvakterna så skulle det finnas mellan 50-60 tigrar i reservatet för närvarande men eftersom de är utspridda över ett stort område var sannolikheten relativt liten att vi skulle stöta på någon. Och där fick de tyvärr rätt. Vi såg många hjortar, vildsvin, jätteekorrar, fåglar, elefanter etc men inga tigrar eller leoparder.

Under andra dagen så backade chauffören ner i diket och trots att han gav full gas framåt och bakåt med rejält hjulspinn så kom han inte loss utan lyckades bara gräva ner bussen till bakaxeln. Jag försökte säga lite fint att när vi fastnar i snön i Sverige så prövar vi med att gasa lite försiktigt på en hög växel och/eller gunga loss bilen. Men vår chaufför visste bättre....not.

Väl hemma i Bangalore igen var det dags att fira vår nyblivna 15-åring, Simon. Högst upp på hans önskelista stod moppe och dataspel; moppen får vänta tills vi kommer hem till Sverige och dataspelet till efter examen.

Vi hörs!