Minne som en guldfisk

När jag satt och skrev igår lyckades jag glömma att det var första inläggen under 2013 och därmed fick jag inte med början på året.

2012/13 avslutades/inleddes med att vi fick ett sedan länge efterlängtat besök av våra kompisar från Kippholmen. Förutom jul och nyårsfirande på relativt traditionellt sett så åkte vi även ner till Goa för sol och bad. Solen var varm, vattnet likaså och priserna, som vanligt, låga.

 Men in black

 Använd solkräm (eller somna inte med handen på ryggen)

I februari kom Birgitta och Harald på besök. Vi gjorde inte så mycket, mest vanlig vardag. Men två besök till barnens skola hann vi med.

Vi hörs!

Trafiken i Bangalore

Hej,

Som jag skrev i förra inlägget så behöver man ha lite marginal när man åker någonstans i den indiska trafiken. Jag tänkte därför passa på att skriva lite om mina intryck av denna trafik, speciellt den i Bangalore. Allt är kanske inte helt underbyggt med statistik men jag hoppas ändå kunna förmedla lite av vad vi sett här.

1. KOR har företräde. Alltid. Överallt. Inga undantag.
2. TUTA när du kör om, närmar dig en korsning, vill att fordonet framför dig skall flytta på sig, du har tråkigt etc. Jag kollade vår chaufför, han hann med 29 tutningar på 16 min en vanlig dag på väg hem från jobbet.
3. FARTHINDER finns det gått om. Vi har 24 stycken mellan vårt hus och jobbet 9 km bort dvs ungefär ett fartgupp var 300 meter. Och där emellan är gatan full av hål.
4. Olika fordon. I trafiken finns det en uppsjö av olika, långsamma fordon t ex gamla lastbilar, traktorer (som kör vatten), bussar, motorcyklar som i praktiken är otrimmade moppar, bilar, cyklar, autoritchwa (tuc tuc för er som varit i Thailand), handdragna kärror, hundar, kor och gångtrafikanter (eftersom trottoarena är blockerade av skräp, bröte och massa hål).
5. Kortsiktigt tänkande premieras, om inte du tränger dig fram och tar den lediga luckan så gör någon annan det. Det spelar ingen roll att den luckan hade behövts för att lastbilen som blockerar trafiken skulle ha kunnat flytta på sig. 
6. Långsam trafik, punkt 3, 4 och 5 gör att trafiken går långsamt. I princip räknar vi med att det alltid tar minst en timme, i alla fall om vi inte skall till något i närheten.
7. Filkörning. Om det är flera filer åt samma håll så ligger man gärna mittemellan två filer. På så sätt blir det lättare att välja längre fram och samtidigt kan man hindra bilarna bakom att köra om. Det är dessutom inga problem att ligga i högerfilen om man skall svänga vänster eller tvärt om. Det gäller bara att använda regel nr 2.
8. Enkelriktat, är mest att ses som en rekommendation. Om jag kan slippa ligga i kön genom att köra mot trafiken så är det ok, samma sak om jag sparar 200 meter. Om jag dessutom bor i området så gäller inte enkelriktningen mig, bara dem som kommer utifrån. Det är tur att punkt 6 finns.
9. Filbyte. Blinkers är frivilligt men sticka ut handen är i princip obligatoriskt, i alla fall för lastbilar (som alltid har en co-driver på vänster sida (det är vänstertrafik här (i princip))).
10. Blända av när man möter bilar gör man inte eftersom man då inte kan se något (den mötande bilen bländar ju inte av). Samma sak när man kommer ikapp en annan bil. Mycket ljus är bra!
11. Varningstrianglar finns inte utan i stället bryter man av en gren och sätter på bilen. Dessutom kan man bygga en liten mur av stenar runt sitt fordon för att skydda det.
12. Bilbälteslag finns. Den gäller för framsätesåkande (och bara om man tror att polisen kollar). För MC gäller att föraren skall ha på hjälm, passagerarna (och de kan vara många) åker utan.
13. Alla regler är frivilliga utom 1 & 2.

Vi hörs!

Koh Tao, Thailand

Hej igen!

Här nere har första kvartalet varit indisk vardag dvs lite strul, lite bekvämt, mycket värme och, nu för tiden, mycket träning för mig och Ann-Sofie. Jag har även tagit crawl-lektioner men än så länge klarar jag knappt simma en bassänglängd (22m) innan jag måste stanna och vila. Enligt många så blir det bättre efter massa övning men eftersom det är så jobbigt att öva... ni förstår.

Jag har även certifierat mig som projektledare - PMP - nu under våren. Själva certifieringen är en noga kontrollerad historia i testcenters över hela världen. Eftersom jag bott här nere och börjat vänja mig vid potentiellt indiskt strul så såg jag till att ha ordentlig marginal (en timme) innan tentan för att kunna hantera eventuella problem med trafiken etc. Det var inga trafikproblem så jag kom fram en timme för tidigt. Det var bara det att det stod fel adress på nätet! Jag har fortfarande en del att lära t ex att alltid ringa och kolla i förväg. Jag kom i alla fall fram i tid (med 20 min i marginal) så det löste sig.

Påsklovet tillbringade vi i Koh Tao, en ö på Thailands östsida. Efter en kort flygresa till Bangkok, en dag sightseeing inkl flätning av Annas hår, nattbuss och snabbfärja kom vi fram till Koh Tao.

Målet med resan var att dyka. Nöjesdyk för mig och Ann-Sofie, Open Water-certifiering för Simon och Karin, Bubbelmaker för Anna och snorkling för Gustav.

Vi hade hittat ett dykcenter på nätet, Crystal, och vi blev väldigt nöjda med dem. Det var en ganska laid back atmosfär men de var mycket noga med säkerheten och det kändes aldrig otryggt att dyka där. Simon och Karin klarade av sin kurs och i slutet av veckan så kunde vi (Ann-Sofie och jag) dyka ihop med dem. Det var gôrskoj och vi planerar redan nästa dykresa.

Annas dykkurs var en förmiddag i poolen för att lära sig hantera sin utrustning (även hon dök med lufttub). Under eftermiddagen följde hon med ut på dykbåten och där dök hon i havet (på grunt vatten). Jättekul, säger hon. På sin dykkurs träffade hon en dansk kompis (som bor i Delhi) - Oona - och de var nästan oskiljaktiga under resten av veckan.

Under tiden de andra barnen hade olika typer av dykaktiviteter snorklade Gustav längs med stranden eller så byggde han på sin snäckaffär. Roligt var det i alla fall.

Fredag morgon åkte vi tillbaka till Bangkok. Naturligtvis var det just denna morgon de siktade valhaj vid ön. Kul för våra kompisar och vi har något att se fram emot när vi kommer tillbaka.

Efter en dag i Bangkok kom vi hem igen. Eftersom familjen Svensson kommit på besök tillbringade vi söndagen med att äta brunch med dem. Kul som vanligt och förhoppningsvis hinner vi ses mer innan de återvänder till Sverige.

Vi hörs!

God Jul

God jul på er alla!

Här i Bangalore går julfirandet stadigt framåt och det mesta är fixat inför dopparedagen. Idag har vi och våra vänner från Kippholmen t ex varit på brunch för att tänja ut magsäcken ordentligt inför morgondagen.

Vi har även klätt granen (plast) och kokat knäck.

Vi var lite osäkra på om alla våra förberedelser hade varit i onödan inför 21 december 2012 med det verkar som att det faktum att Maya-indianernas kalender tog slut inte hade någon påverkan på jorden och dess framtid. Fast detta var inte riktigt sant för på kvällen (indisk tid) den 21 december rasade vårt pepparkakshus (för bildbevis se nedan). Nästan lite kusligt!

En glad kille i ny kostym (kavajen hänger på en stol eftersom det blev för varmt).

Vi hörs!

PS Leoparden fångades in förra veckan. DS

Bland leoparder och lucior

Häromdagen fick vi reda på att man sett en leopard inne i Palm Meadows (området där vi bor) och dagen efter såg Simon den när han kom med skolbussen. Ett antal skogsvaktare gick sedan runt och kollade träden och trädgårdarna och de gick även in i vårt hus för att försäkra sig om att den inte hade gömt sig på taket eller på någon av balkongerna. Än så länge har vi inte hört att den hittats så vår maid vill inte att barnen leker ensamma ute i trädgården så jag brukar sitta bredvid och läsa medan de härjar runt.

Vi har hunnit med att fira både Annas åttaårsdag och vår nyblivna tonåring Karin sedan jag skrev senast.

På den årliga julbasaren i stan så uppträdde både Gustavs och Annas klass och Gustav kunde naturligtvis inte låta bli att testa mikrofonen.

Vi hörs!

Kameler och sand

Nu i veckan var det Diwali i Indien, ljusets och rikedomens högtid och för många hinduer vad julen är för oss. Själva firade vi genom att åka tillbaka till Rajasthan (där vi var förra Diwali). I söndags tog vi planet till Jodhpur där vi tillbringade en natt. Vi hann med att besöka clock tower market (vi gick inte tomhänta därifrån) och det stora fortet som under drygt 500 år försvarade staden och dess kungafamilj.

Efter marknad och fort gav vi oss av ut mot den stora Thar-öknen som ligger mot gränsen till Pakistan. Här hade vi bokat två nätter i tält med tillhörande kamelridning och jeeptur.

Här är våra fina tält, de har både toa och dusch i förtältet och givetvis finns det el indraget.

Barnen tyckte att det var såpass roligt att rida kamel att vi bokade upp en extra tur (varje tur var 1,5-2 timmar). Själv är jag inte lika vig som övriga familjemedlemmar så jag hade tyckt att fem minuter hade varit mer lagom; ont i ljumskarna var bara förnamnet...

Vi var som sagt även runt med jeepen och visst hade det sin tjusning men för barnens del var det kamelerna som smällde högst (Anna ville att vi skulle köpa med hennes hem).

På tal om smälla så firas Diwali på olika sätt men framför allt med smällare och här nere är man inte rädd för smällare som smäller högt, jag skulle tro att våra gamla kinapuffar (om det är någon som kommer ihåg dem (1g svartkrut tror jag att det var)) skulle inte ha en chans. Säkerhetsavstånd, avskjutningsramper etc är inget som slagit igenom i Indien men så stod det också i dagens tidning att det strömmar in fyrverkerirelaterade skador till sjukhusen just nu. Natten mellan tisdag och onsdag hörde vi smällar ungefär var tredje sekund, det var ungefär som på nyårsafton i Sverige mellan 23 och 23:45 fast hela natten och dagen därpå.

Lite bilder på gamla(?) byar etc.

Vi hörs!

Himalaya

Under barnens höstlov i år åkte vi upp till Himalaya, närmare bestämt till östra sidan av Nepal: Darjeeling och den indiska delstaten Sikkim.

Vi började med teernas huvudstad (enligt lokalbefolkningen i alla fall) Darjeeling. Här roade vi oss med att äta "momos" (ungefär som dumplings) och dricka te. Vi passade även på att åka den ytterst smalspåriga (2 fot) järnvägen som går under smeknamnet "Toy Train"

Teplockning i Darjeeling

På alla hotellen den här gången fick vi uppleva några nya saker. Vid framkomsten fick vi alla en vit sidensjal runt halsen och på nätterna fick vi användning för både varmvattenflaska och värmeelement, något som jag inte tror finns här nere i Bangalore.

 En annan sak som var gemensamt för alla hotell (och som troligen gäller för de flesta hotell i Indien (i alla fall de med dusch)) är att, oavsett hur fint hotellet är så finns det en hink i badkaret. Detta för att indierna skall kunna ta sin traditionella "bucket shower".

I Darjeeling åkte vi även ut till Tiger Hill för att se solen gå upp över bergen. Eftersom det var en bit att köra stack vi redan kl 4 på morgonen. Tyvärr kan jag inte visa några foton eftersom min kamera valde att flippa ur (elektroniken) uppe på toppen.

På alla orter vi besökte den här gången såg vi både kvinnor och män som transporterade stora (och, gissar jag, tunga) laster på ryggen uppför de branta gatorna. Det såg både tungt och slitsamt ut.

Efter Darjeeling bar det av till Gangtok, huvudstaden i Sikkim. Sikkim blev en del av Indien först 1975, fram tills dess var det ett självständigt kungadöme. Fortfarande är det lite speciellt för utlänningar att resa in här, det krävs specialvisum. Detta var i och för sig inga problem att få, vi löste det vid gränsen och under tiden vår chaufför fixade allt kunde vi äta lunch. Att resa ut blev lite mer krångligt eftersom det tog sååå lång tid för gränsvakten att skriva i sin stora bok att vi var på väg att åka därifrån. Det här landet tränar verkligen oss i att stå ut med oftast helt oförklarlig och omständlig administration.


Vägarna i Sikkim är verkliga serpentinvägar och de slingrar sig berg upp och dal ner. De är dessutom helt otroligt dåliga eftersom de hela tiden (delvis) spolas bort eller fylls med nedrasad sten under monsunperioden.  Detta gör att det tar lång tid att ta sig fram (snitthastighet max 30 km/h).

Huvudreligionen i Sikkim är buddism och vi besökte några kloster och tempel.

Sista etappen i Sikkim var Pelling och där bodde vi på ett mysigt hotell med fantastisk utsikt över bergen. Ann-Sofie och jag gick ut tidigt på morgonen och såg solen gå upp över världens tredje högsta berg, Mt. Khangchendzonga (8586 möh).

På kvällarna passade vi på att spela lite spel och läsa och så här glad blir man om man har fått ut alla sina pjäser i "Fia med knuff" medan pappans fortfarande står kvar i boet.

Vi hörs!