Hampi

I fredags kväll tog jag och en kompis, Fredrik, nattåget till en närliggande (300 km) ruinstad. Vi hade bokat första klass sovvagn så mina förväntningar var ganska högt ställda. Servering under hela resan, stora sängar och lyxig utrustning i kupén... Man kan gott säga att de inte blev uppfyllda.

Men billigt var det.

Lördag morgon kom vi fram till staden Hospet från vilken vi skulle ta oss till Hampi. Redan innan vi klivit av tåget blev vi tillfrågade av en Autoricksha-förare (tuc-tuc för er som varit i Thailand) om vi behövde transport. Eftersom vi tycker att initiativ skall belönas så fick han jobbet att köra runt oss och vår guide hela dagen. Efter lite frukost tog vi oss de ca 10 km till Hampi.

Hampi (Vijayanagara) var huvudstaden i ett stort hinduiskt kungarike från runt 1300 till 1565 då staden och riket blev invaderat och besegrat. Fram tills dess, speciellt det sista halvseklet, var detta ett mycket rikt kungarike och man byggde många tempel och palats i Hampi. Under glansdagarna fanns här runt 500 000 människor. Jag höll på att skriva staden men vi begrep aldrig var alla dessa människor bodde; templen och palatsen ligger utspridda i den mycket steniga terrängen och vi såg inte något som skulle kunna vara resterna av en stad. Inte heller guiden lyckades förklara för oss.

 Vi såg många olika byggnader under dagen, mest tempel. De flesta är numera inte längre i funktion eftersom de förstördes under invasionen. (Ett hinduiskt tempel förstörs genom att man har sönder gudabilden och tar guldet/juvelerna som ligger under denna.)

Här kommer några bilder av allt vi såg.

Virupaksha-templet med dess 50m höga torn. Utanför detta tempel fanns en nästan 800m lång affärsgata (Hampi Bazar). Denna gata var specialiserad på juveler och det påstås att dessa såldes litervis (eg. skall det vara det volymmått som användes under denna tid men ni förstår vad jag menar).

Kodandarama-templet. Här kanske det går att få en bild av hur de olika byggnaderna låg utspridda mellan stenbumlingar och bananträd.

Kungens våg som påstås ha används för att ge bort kungens vikt i ädla stenar och guld.

Stenvagnen i Vittala-templet

Behövlig vila från sol och informationsöverflöd (av fakta om alla ruinerna)

Efter en ganska intensiv dag så var det skönt att kliva på nattåget igen och åka tillbaka till Bangalore dit vi kom i söndags morse kl 6.

Hemma var allt som vanligt förutom att Anna och Gustav, inspirerade av senaste Goa-resan, börjat spela "Skitgubbe".

Vi hörs!

Goa igen

Förra helgen var vi nere i Goa igen på en kortvisit eftersom det var ledigt på tisdag (Gandhis födelsedag). Vi åkte ner på lördag kväll och stack från Goa vid lunchtid tisdag. Den här gången hade vi inte varit så noggranna med att kolla vad vi hade köpt för flygbiljett så hemresan blev lite längre än vanligt. Det var ungefär som om vi skulle flyga mellan Göteborg och Malmö via Karlstad och Stockholm. Men nu har vi alla fall sett flygplatserna i Pune och Hyderabad.

Säsongen startar inte förrän i mitten av oktober så det fanns inga strandskjul eller solstolar framme så när det var ebb så var det väldigt mycket sand.

Vädret var ok, det kom lite regn på kvällarna med då satt vi ändå inne på restaurangen.

Vi träffade ett finländskt par förra julen och fix tips om att vi kunde hyra rum hos mamman till mannen som hade strandskjulet vi hela tiden besökte. Vi gjorde så och även om standarden var ganska enkel (ungefär som huset vi hyrde på Vrångö i somras) så funkade det och det kostade nästan ingenting. Så nu har vi planerat att åka tillbaka till jul igen.

Barnen har även hunnit med en simtävling ute på skolan. Jag hade bara möjlighet att vara med när Anna och Gustav med stor entusiasm tävlade.

Igår var det igen strejk här i Bangalore, den här gången för att Högsta Domstolen i Indien har dömt staten Karnataka (som Bangalore ligger i) att de måste dela med sig av vattnet från den damm som de har byggt (för att fixa vattenförsörjningen för jordbruket) till grannstaten Tamil Nadu. Den här tvisten har pågått i många år och när politikerna här nere inte klarar att lösa problemen den parlamentariska vägen skickar de ut massorna på gatorna, precis som de gjorde nyligen när dieselpriset höjdes. Och när det är dessa stora demonstrationer så finns det alltid risk för att det urartar. Som tur var skedde det inte igår.

Idag har vi varit och tittat på avslutningen av Volvos stora, interna cricketturnering. Det var skoj, engagerande och spännande. Jag skulle vilja påstå att en hel del svenskar ännu inte upptäckt charmen med cricket.

Nu är monsunen slut för den här gången, i år kom det bara 920 mm regn mot normala 980.

Vi hörs!

Gustav 6 år

I måndags morse (5:30!) firade vi en glad, nybliven 6-åring innan det blev dags för barnen att gå till skolan. Gustav var då utrustad med kanelbullar och festis för hela klassen (de är bara 13 elever, en lärare & en assistent).

Dagen innan hade vi en kalas för honom och även denna gång ryckte Simon och Karin ut och ordnade det hela. Nytt för i år var att de samlat ihop ett lite större gäng för alla aktiviteterna. Temat var skattjakt och sjörövare. Det blev mycket lyckat och barnen (och jag och Ann-Sofie) uppskattade verkligen deras insatser. Så snart de har hittat en lämplig, engelskspråkig film skall de få sin belöning.

Jag köper ganska mycket via internet här i Indien och det är speciellt från ett ställe som jag handlar - Flipkart. De säljer böcker, filmer, elektronik etc, ungefär som Amazon. I fredags beställde jag en bok och under måndagen levererades den hem till mig via kurir. Mycket snabb leverans och inte särskilt dyrt (boken kostade 70 SEK och leveransen inget extra).

Förra gången jag handlade från dem beställde jag 5 böcker och en trådlös mus (totalt ordervärde 500 SEK) och denna order delade de upp i fyra olika beställningar som under loppet av tre dagar skickades hem till mig (alltid via kurir). Som kund är detta jättebra, denna typ av service har jag inte stött på i Sverige men jag kan inte förstå hur de får ihop sin affär. Visserligen kostar arbetskraft ingenting i Indien men ändå...

Vi hörs!

Nandi Hills

Hej,

Nu är skolan igång igen och vi har under en veckas tid väckt barnen strax efter 5:30 på morgonen. Än så länge har det gått bra och barnen har varit på relativt bra humör när de stigit på bussen. Det verkar som att den nya skolan fungerar bra för alla barnen och dessutom är maten god.

I somras flyttade en del familjer hem och därmed även många av barnens kompisar. Men nu har det kommit ner nya familjer så framför allt Simon och Karin har träffat nya vänner.

I närheten av oss finns ett berg som heter Nandi Hills. Hit åkte sultanen när det blev för varmt i Bangalore och så gjorde även vi idag. Efter en och en halv timmes bilkörning, 58 km och 44 hårnålskurvor var vi uppe på toppen och kunde konstatera att det fungerade. I stället för runt 30 grader var det 23 och jätteblåsigt. Men vi (Simon och Karin som blev kvar hemma) och alla aporna njöt av både svalkan och utsikten.

Vi hörs!

Tillbaka igen!

Hemresorna (eller är det ivägresorna?) till Bangalore gick inget vidare den här gången. Det började med att jag kom ut till Landvetter en dag försent. Gissa om jag blev lite snopen när det visade sig att jag var bokad dagen innan jag ville (och jag hade inte kollat). Ett dygn senare kom jag i alla fall iväg och resan gick som vanligt (förutom att jag fick övernatta på Dehli flygplats). En knapp vecka senare skulle Ann-Sofie och barnen åka. Eftersom deras plan var försenat från Landvetter hade de väldigt lite tid för bytet i Paris. Det hade antagligen gått om gaten varit förberedd när deras plan landat och om personalen på flygplatsen hjälpt till. I stället kom de fram till sin gate efter det att den hade stängt (men innan planet hade kopplats bort). Eftersom de (Air France) vägrade att öppna planet så fick Ann-Sofie och barnen tillbringa 12 timmar på flygplatsen, flyga till Singapore, vända och flyga tillbaka till Bangalore dit de kom 22 timmar senare än planerat.

Bangalore är sig likt i alla fall.

Ann-Sofie fyllde jämnt och detta firades med blommor på sängen (väldigt tidigt tyckte några i familjen som ännu inte ställt om klockan till "skoltid").

 Jag antar att de flesta av er redan har hört att vår trädgårdsmästare hittade en kobra under skyddet till vår grill. Denna plastbit hade legat på marken ett antal dagar och var antagligen mycket attraktiv för sagda orm som i lugn och ro låg och käkade på en groda när han (trädgårdsmästaren) så att säga lyfte på locket. Efter att ha ringt på "the snake catcher" förpassades ormen till mer sälla jaktmarker vilket här i Bangalore menas trakten kring Vartur Lake några km bort. Här har ni några sekunder på reptilen innan den transporteras bort i en plastflaska -  Kobra-filmen. Ormen var ca en meter lång och min teori är att den är en av 29 saknade syskonen från 5:e september. Jag har i alla fall gömt grilltäcket på ett ställe som jag inte tror att någon orm kan hitta.

Innan resten av familjen kom ner var jag och en kompis på en film - Eega (fluga) - en fantasihistoria på Telugu (språket i Andrha Pradesh) som handlar om en man som dödas av sin rival, återföds som fluga och hämnas...

Den här helgen var hela familjen och såg Ice Age 4 och även Gustav verkar ha både förstått och uppskattat handlingen.

Gustav och de andra i gänget spelar väldigt mycket PC-spel just nu och en av de mer populära spelen är "Mindcraft". Inspirerad av detta spel skapade Gustav denna diamantrustning:



Barnen kommer byta skola nu i höst så nu har vi uppgraderat skoluniformerna:



Den "vanliga"



och gymnastikuniformen.


I kväll hade vi BBQ och grillade marshmallows till barnens stora glädje.




Jag passar på att infoga ett litet klipp från en väldigt populär låt här nere Sheila Ki Jawaani. Den spelas i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Vi hörs!

Examen

Idag hade Gustav "Prep grade 2 graduation" dvs en ceremoni där han lämnar "lilla" skolan för att till hösten börja i första klass i stora skolan.

 

Länk till Gustavs korta "in the future I want to be..."-tal.

 På barnens skola sker denna typ av ceremoni när man lämnar "förskolan", mellanstadiet (5:e klass), grundskolan (10:e klass) och gymnasiet (12:e klass) vilket betyder att det bara har varit Gustav som fått chansen att klä upp sig ordentligt i år. Simon och Karin har prov på hela läsåret enda fram till sista dagen men för Anna var det en liten evenemang igår.

                                    

Förra veckan firade Ann-Sofie och jag vår 16:e bröllopsdag. Det är helt otroligt hur fort åren går, det känns (nästan!) som igår när vi stod utanför kyrkporten och väntade på att klockorna skulle sluta ringa så att vi kunde gå in... I år firade vi med att gå på massage i det närliggande området och när vi kommit hem hade barnen överraskat med att duka upp så här fint till middagen.

Nu när vi närmar oss sommaren är det många familjers om flyttar tillbaka till Sverige igen så i veckorna som varit har vi varit på "hej då"-kalas och i söndags var vi på avskedsbrunch (brunch betyder här nere "luchbuffé inkl dricka, i vårt fall mest indisk "champagne" mellan 12-17:30). Vi var på samma ställe som vår första brunch och efterrättsbordet var precis lika fint.

Och så här glad blir man av dessa sötsakar!

 

I övermorgon åker barnen och jag till Sverige så det här blir det sista inlägget innan semestern.

Vi hörs!

Maldiverna

Vi var några dagarar på Maldiverna över helgen och Simons födelsedag.

Ön vi var på heter Bandos (se bilden ovan från flygplansfönstret) och var av det barnvänligare slaget (dvs mer barn än nygifta...) och det fungerade mycket bra; något mer organiserat än våra vanliga indiensemestrar... Ann-Sofie och jag fick chans att återigen dyka lite (det var 1996 senaste gången!). Vi hann med tre dyk inklusive ett uppfräschningsdyk och det var (nästan) lika bra som på Sipadan. Även Simon och Karin fick göra tre dyk och nu är de jättetaggade på att få ta dykcert och dyka mer.

Anna snorklade med mig och Ann-Sofie på korallrevet och (lite grann) över revkanten och sista dyket fick hon till sin glädje se en lite större haj (black tipped reef shark). Gustav höll sig mer vid strandkanten och på grundare vatten.

Jag tänker i alla fall på Mamma Mia och bryggdansen när jag ser detta kort.

Vi gjorde även en liten tur med en båt med glasbåtten så att alla kunde få se på revet tillsammans.

Vidare så var vi ute och tittade på delfiner i solnedgången. Fantastiska djur och väldigt showiga (tills de tröttnade på alla båtar och drog).

Länk till kort delfinfilm  (Anledningen till allt handklapp är att delfinerna uppskattar positiv respons från åskådarna.)

Och så firade vi naturligtvis Simon

Tidigare under veckan fick Simon ett diplom för den elev i 7:an som gjort störst förbättring under året.

Vi hörs!